Tyst pappa!

Vi sitter och fikar på kladdkaka halv tolv på natten, Jag, Maken, Killen, Tjejen, och våra två vänner som är på besök. (Ja, jag vet, bisarr tid att äta kladdkaka på, men det blev så idag.)
I bakgrunden spelas diverse musik. Jag ser Mannen försvinna i en lätt dimmig blick, och så säger han:
- Jag kände en dansk som hette Karsten, en gång när den här låten spelades (nån låt av Pretty Maids) så utbrast han:
- Va heder basisten? (Med Mannens bästa danska uttal.)
- På skivan står det Allan Delong.
- Va faen! De aer ju Lange Allan!

Den sista meningen upprepar Mannen ett par gånger med för han tycker världen är liten och att den där Karsten hade ju typ vuxit upp med LångeAllan.

- Va faen! De aer ju Lange Allan!

Till slut utbrister Killen:
- Sluta säga sådär! Sluta svära på danska!!